Till minne av mina föräldrar

Ett arv jag har fått från mina föräldrar är intresset för matlagning och att baka. Min mor som var väldigt duktig pä att laga mat arbetade under större delen av sitt yrkesverksamma liv i köket på länssjukhuset i Halmstad. Under uppväxten brukade jag lite skämtsamt säga att jag inte ville äta maten på min mammas jobb. Ett av mina tidigaste minnen är när jag som liten blev upplyft på avsatsen bredvid spisen. Min mor satte en slev i handen på mig och sa åt mig att röra i grytorna. Här lades troligen grunden för detta intresse.

Intresset för djur och natur är en annan del av mitt föräldraarv. Under min uppväxt var vi många gånger hemma i Småland för att plocka bär och svamp i skogarna. Ofta var jag ute med min far och fiskade på isarna där vi tände brasor på isen och grillade korv över öppen eld. Än idag är jag mycket ute i skogarna och vandrar, dock plockar jag inte längre bär och svamp. Däremot fotograferar jag en del ute i markerna.

Men det största arvet som jag bär med mig och troligen det som har präglat mig mest. Är det att man skall alltid hjälpa andra människor om man kan. Utan att kräva något i gengäld, att hjälpa för att hjälpa och inte hjälpa för egen vinning. Att behandla människor på det sätt man själv vill bli behandlad. Att inte plåga eller misshandla djur.
Dessa egenskaper är troligen det bästa arv föräldrar kan ge och jag har fått det.

Må ni vila i frid. Tids nog möts vi igen.

Vad det var i grytan jag rörde i. Det var dagarna innan jul och grytan innehöll Socker, Sirap, Grädde, hackad sötmandel och lite annat. Resultatet blev en seg höjdare som kallas Knäck.